Kotten

Fredag igen och ny vecka...
snart , snart  är det dags att berätta för
nära och kära att vi till hösten blir fem.

Idag blev jag lite rädd, hade gått ett par timmar
sedan frukost och jag blev alldeles darrig, illamående
och kände nästan hur jag blev vit i ansiktet.
Läskig känsla som om jag var på väg att svimma eller
nåt. Kände mig så dålig, skakig och darrig och det var
akut brist på mat.

Usch, den här dagen har inte börjat nåt vidare.
På väg till min mamma på fm sitter jag och kör
och känner hur jag börjar blöda näseblod.
Jag undrar om allt är som det skall??
Skall man ringa till någon eller bara avvakta?

Kan ju vara så att jag är överansträngd, trött och väldigt
gravid bara....

De senaste dagarna har jag varit så trött så trött...
Jag har lagt mig tillsammans med pojkarna strax efter åtta
och somnat ganska så omgående.

På dagarna mår jag sådär lite tjuvtjockt.
Antingen fryser jag och då rejält eller så är jag varm och febrig
och har ont i huvudet.
Nästäppan har ett stadigt grepp om mig och det har ett litet
molande illamående också. Vill inte släppa riktigt.

Törstig som en kamel i öknen är jag ständigt men det ändå
som går ner utan att göra det värre är ljus eller klar dricka.
Hur nyttigt är det på en skala???

Idag på förmiddagen har jag varit på läkarkontroll,
med tanke på mitt myom.
Läkaren var helt suverän, en jättetrevlig dam.
Tyvärr så var ul-maskinen så dåligt inställd så det
blev inga skarpa bilder men jag fick se den lill*
därinne iaf. Ett hjärta som slog för fullt och en liten kropp
fanns allt i maggen....Helt fantastiskt!

Myomet kunde hon både känna och se men det verkade inte
vara någon fara och än så länge är det ganska litet.

Allt var bara bra och nu väntar vi på det riktigta ultraljudet,
men det är ju först i maj......så långt kvar....

Idag har vi varit ute i trädgården, i solskenet.
Så underbart och så härligt.

Bebben har gjort sig lite påmind med lite
illamående då vi nog varit ute för länge utan
mat i magen...

Nu är kotten hela 3 cm, stor som en jordgubbe.

Så fantastiskt, att på några veckor gå från en cell
till flera miljoner.
Nu påminner kotten mera om ett barn och man kallar
den för foster nu, alltså mera mänsklig...


Nästa vecka blir det läkartid, hoppas på att få kika på
den lill* då läkaren ev. vill ta sig en kik på mitt myom.


Nu hoppas jag/vi på att barnens kusin skall komma när som helst.
Bf är på måndag den 23 men det vet man ju aldrig.
Skall bli så kul att få se den lille gossen och få snusa bebbe.
Vi har blivit lovade att få komma till BB och hälsa honom välkommen.

onsdagen den 18 mars gjorde jag då den andra
glukosbelastningen i mitt liv.
Denna gången gick det lättare att få ner än förra gången.
Det smakade mycket mycket bättre nu än sist.
Man har 5 min på sig att dricka upp en halvliter, tror jag det är.

Först får man ta ett stick i fingret förståss, sen är det en 2 tim.
lång väntan och ytterliggare ett stick i fingret.
Resultatet får jag nästa gång jag träffar Malin.

Kan lungt påstå att jag var vrålhungrig när jag gick därifrån.
Då hade jag varit fastande sedan 22.00 kvällen innan och när
jag äntligen fick äta något hade klockan hunnit bli tolv.

Förutom huvudvärken och den varma känslan av den halva/hela
graden som jag har blivit varmare pga graviditeten så mår jag
hyfsat bra. Nästäppan är ju jobbig men inget nämnvärt illamående idag,
än så länge.

Idag tisdag skiner solen och humöret är på topp.
Har varit hos en vännina och bara pratat strunt.
Så skönt med en promenad oxå i solskenet.

Skall snart hämta pojkarna på dagis.
Illamåendet är under kontroll just nu iaf.

Har varit nere i lådorna med grav.kläder och plockat fram
ett par jeans som inte spänner över magen.
Känns bra att kunna röra på sig igen.
På kvällarna är jag hur trött som helst och kudden ropar
redan vi åtta-nio...håller mig dock vaken till till tio för att kunna
umfås litegrann med maken oxå.

I helgen träffade vi några vänner och deras barn.
Himla trevligt men ack vad Maria var nyfiken på om det tagit sig...
Vi vill ju inget säga än utan väntar in påsken har vi tänkt.
Då har vi passerat de mest kritiska veckorna.

Japp, då var det dags.
Syrran är barnvakt hemma hos oss.
Hon tror att jag är på ett möte med AF.

Vi vill ju inte berätta en, det är ju ganska tidigt...

Min gamla sköterska har bytt avd. så nu har vi
fått en ny som heter Britt.
Hopn verkar trevlig och social, har egna barn
och en go humor.

Hon hade dock problem med blodproven som alla har
med mig, mina vener sticker nämligen och gömmer sig, hihihi.
Det slutade med att bm Malin fick komma och prova och på hennes
andra stick, som fick bli på handen, då gav jag ifrån mig lite blod.

Alla värden var bra men jag har med hjälp av allt småätande gått upp
nästan 4kg, de sitter på magen....typiskt!!

Malin och jag gick sedan in på hennes rum och pratade om grav. och
förlossning och allmäntillståndet.
Jag gillar henne skarpt, hon var min bm när vi väntade Marcus.

Det ändå tråkiga var att nya rön påvisat att detinte är så bra att lyssna
på bäbisens hjärtljud så tidigt så det får vi vänta på till v 16 och att
ultraljudet blir inte förrän i v. 18. Det är ju en evighet kvar!!

Eftersom jag har ett myom i livmodern så skall jag träffa en läkare
och förhoppningsvis så gör hon ett UL så man kan få kika lite.

Bf flyttades oxå till den 22 men jag kommer att fortsätta gå på den 23/10.

Veckan gick i rasande tempo.
Har varit ganskal illamående
och sovit mycket.
När tillfälle funnits.
Har jag inte sovit har jag mått dåligt, frusit
och haft ont i huvuvdet och kännt mig alldeles
risig.

Barnen är hjälpsamma för det mesta och
låter mig vila.
-mamma, mår du lite illa?
mmm kan man svara då och så får man en bamsekram.
Gullungar kan de verkligen vara mina små busfrön.

Mamma
Du kan känna dig illamående på morgonen eller när du lagar mat. Många känner sig trötta, får förstoppning eller halsbränna.

Barn
Embryot är cirka 7 mm långt och anlag till hjärnan och små arm- och benanlag börjar växa fram. I slutet av den sjätte veckan börjar blodomloppet att fungera. Käken och munnen utvecklas och det finns 10 tandanlag i båda käkarna. Hjärtat slår med en kammare, navelsträngen utvecklas och tarmsystemet börjar att bildas.

Fredag igen och vi går in i v. 8.
Är så trött så jag sover mer än gärna.
Mår illa som bara den och att småäta
hjälper inte, skall prova åksjuketabletter kanske?

Har haft så fruktansvärt ont i huvudet oxå, blä...
Magen är svullen och jag får knappt plats i mina vanliga byxor.
De klämmer och känns obehagliga och gör mig ännu mer
illamående....suck... vad skall dettta sluta?

Ringde till bm Malin idag.
Hon berättade att illamåendet kommer från en hormon som 
ökar med 100ggr/dagen. Kroppen har lärt sig känna igen denna
vilket gör att det blir ännu värre....
Typiskt!

tröttheten finns inget att göra åt heller, bara vila och sova.
Finns det något vilohem man kan ta in på?

Känner mig så social oxå mot min familj,
sover eller gnäller om mitt usla mående.
Tur att det bara är 8 mån kvar som Danne säger.

Någon mer än jag som är så himla trött?
Idag har jag haft massor att göra men inte hunnit/orkat
göra någonting.
La mig för att vila och tvingade upp mig själv nu kl12,
måste äta innan jag skall hämta de stora kidsen.

Nån som har nåt bra knep eller tips på vad man kan göra?
Jag måste ju funka för min familj, kan ju inte sova när barnen
är hemma. (sover på nätterna gör jag oxå)

kram från en trött och seg Susanna
 v.6+5