v 40
Snart i mål! Du känner dig säkert både trött och otymplig. Försök att vila så mycket du kan, sov när du behöver, vare sig det är på natten eller på dagen. Huvudsaken är att du är så utvilad och avstressad du bara kan, det har du igen när förlossningen väl sätter igång.
Barn
Fostervattnet som omger barnet omsätts cirka tre gånger per dag. Barnets tarmar är fyllda med grönsvart barnbeck. Det består av utsöndringar från matsmältningssytemet blandat med lanugohår, gallpigment och celler från tarmväggen. En del barn bajsar i sitt fostervatten. Detta fenomen är vanligare ju mer du närmar dig förlossningen och framför allt när du är överburen. Barnet har vuxit färdigt men kan fortsätta öka i vikt. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid eventuell syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Vecka 40
Kroppen: Förlossningstidpunkten är nådd och värkarna kan nu förväntas att börja. Det är vanligt att man som förstagångsföderska går över 40 veckor, man anses inte vara överburen förrän efter vecka 42. Skulle det dröja längre övervakas fostret noga och man blir ofta igångsatt. Exakt vad som gör att förlossningen startar vet man inte. Det är troligen barnet som sätter i gång den. Många funderar över om det är möjligt att sätta i gång förlossningen själv genom att springa i trappor eller äta speciell mat. Det finns dock inget sätt att själv tvinga i gång förlossningen, utan barnet kommer när det är klart. Förlossningen sätts bara i gång på sjukhuset om det finns någon medicinsk anledning, till exempel att du har högt blodtryck. Trycket från barnets huvud mot livmoderhalsen kan påskynda förlossningsstarten. Trycket gör att det utsöndras oxytocin, ett hormon som signalerar till livmodern att den ska dra ihop sig. När livmodern drar ihop sig allt oftare och starkare, trycks barnets huvud ännu mer ner mot livmoderhalsen. Den ger efter så småningom och börjar öppna sig.
Det kan hända att trycket blir så stort att fosterhinnan riskerar att spricka, vilket gör att fostervatten börjar rinna ut. Kontakta då alltid förlossningsavdelningen för vidare information och omhändertagande. Om man mår bra och inte fått värkar än kan man få åka hem igen.
Barnet: Fostervatten byts ut var tredje timma och produceras på nytt ända tills barnet är fött. Om det däremot finns mekonium i vattnet kan det vara en signal om att barnet är stressat eller inte mår bra och då får man stanna kvar för att kunna övervaka barnet.
Barnet är redo att möta omvärlden, 92 procent av alla barn föds mellan vecka 38-42.
Barnet:
Ca 50-52 cm och 3.5-4 kg. Barnet fyller ut hela din mage. Allt är klart. Förlossningen närmar sig, kanske har du redan fött? Förvärkarna påverkar livmoderhalsen att mjukas upp och kortas av. Ändå är det inte konstigt om du får vänta ytterligare en vecka eller två på ditt barn. Glöm inte att det är helt normalt att passera utsatt datum för förlossningen. Det allra bästa för både dig och barnet är att kroppen hinner mogna fullt ut innan de första värkarna kommer. Livmodertappen skall mjukas upp och dina bäckenfogar hinner också mjukna lite till. 92 procent av alla barn som föds i Sverige gör det mellan vecka 37 och 42. Cirka 4 procent föds före vecka 38. Även om det kan kännas hopplöst tungt att passera sitt förlossningsdatum kan det vara en tröst att veta att 90 procent av allt kvinnor som passerar vecka 40 har fött sitt barn innan vecka 42 är över. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Antagligen beror det på att nivåerna av hormonet prostaglandin ökar och påverkar tarmen att tömma sig, något som är helt ändamålsenligt inför förlossningen.
Mamman:
När förlossningen väl startar kommer du att förbruka ungefär 500 kalorier i timmen. Det är ett maratonlopp att föda barn och det är en bra tanke att du skall förbereda dig för ett sådant. Vila mycket, ät bra och lagra kolhydrater så kommer du att orka bättre. Förbered dig väl och kom ihåg att din kropp är skapt för att föda, bara du låter den. Möt den första värken med mod, tillit och fokusera på din uppgift. Du har något stort och överväldigande att se fram emot. Att föda är en sak. Men det är först efteråt, när barnet äntligen finns hos er, som det riktigt stora äventyret börjar. Nu är ni mamma och pappa!
Lycka till!
