Susanna

Ojdå, det var inte så lätt som jag trodde...
Om det skall handla om en person får det nog bli Lasse.
Min äldre syster pojkvän (numera en ängel)

Jag var inte mer än 5 år gammal då de träffades
och Lasse var speciell.
Förutom att han hade långt hår och mustasch och var lite
äldre så var han väldigt snäll.
Han visade intresse för oss barn, mig och min lillebror,
han tog sig tid att leka med oss och han pratade med mig.

Det bästa var att man fick vara med, trots att jag inte var vuxen.
Jag brukade sitta/stå bakom honom i soffan när de besökte oss
och tvinna hans hår mellan mina fingrar.
Min syster fick sitta i fåtöljen!

Den här kärleken var ju inte av det amorösa slaget men har hållit
i sig hela livet.
Lasse är (var) en speciell person för mig genom mina småbarns år,
genom tonåren och även i mitt vuxna liv.

Han gav mig något otroligt viktigt här i livet och det var TID.
Han delade med sig av sin tid, sina åsikter, sina tankar och undringar
med mig och jag kunde göra likadant tillbaka.

Han ställde upp för mig i vått och torrt, i allvar och i lek.
Relationen förändrades så klart med åren, men han har alltid haft en stor del
i mitt liv. Vi har tillbringat otaliga timmar tillsammans både när jag var barn 
och även senare i mitt vuxna liv.

Han har tyvärr lämnat jordelivet men finns med mig i mitt hjärta och i mina tankar.
Han var speciell för mig, min Lasse.