Susanna

Skriver av mig lite blaja bara innan jag spricker....
Det är ju ändå bara jag som läser här...

Just nu är jag så less, vill inte och orkar inte ta tag i något.
Blir inte som jag tänkt mig och energin är som bortblåst.
Utåt settt tror jag nog inte det märks så mycket men det känns som
om jag håller på att drunkna.
Jag orkar inte mer helt enkelt...

Känner mig som världens sämsta mamma,
av flera olika anledningar och en stor portion av sömnbrist.
Vet att det går över och imorgon kanske det känns bättre igen
men ibland undrar jag om jag överlever till morgondagen utan inskrivning
på Lilllhagen först....

Den bästa frun, livskamraten, vet jag inte heller om jag kvalificerar mig till...
Tur att det är övergående iaf, hoppas jag.......!

Kraven, önskningarna och en del måsten hopar sig över mig och det känns som om
jag skulle gräva mig ner till Kina med en tesked...
Inbillar mig också att: om bara... så skulle det vara lättare, enklare
gå mycket bättre och lättare men det är bara att inse att man lurar sig själv.

Har bett D. tänka på en del saker som vi senare skall diskutera.
Hoppas att det kan lösa lite utav mina "problem" iaf.

Älskar mina barn och min man över allt annat.
Men ibland är det svårt....
Så mycket frustration som bor i mig och aldrig får utlopp
gör att det kokar över ibland eller kanske skulle man säga att
det pyser lite då och då.

När värsta stormen bedarrat och lugnet åter hägrar går vardagen vidare
i samma hjulspår igen utan förändring som om inget hade hänt...
till nästa gång....

Funderar ibland på om det här är värt det eller inte....

jaja, det går väl över